Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grisman Lillies blickar hvilade med välvilligt
deltagande på henne, då han lät henne utförligare, än som
förut varit behöfligt, göra reda för sitt lefnadssätt och
sina förhållanden. Hennes svar voro enkla, men
vittnade tillika om ett förstånd och en oskuld, som
intog och rörde honom. Han förmådde icke för sig sjelf
utreda, hvilka känslor som så lifligt anslogos af det
fattiga naturbarnet, hjars ansigte han icke såg lifvas
af en enda strimma af glädje, ej ens då hon
förklarades fri.
»Hvad ernar du nu företaga dig, mitt barn?»
frågade han.
»Jag ville söka upp min far!»
»Då du funnit rätt på honom, (ror du han vill
upphöra att stryka omkring, såsom han hittills gjort?»
Flickan besinnade sig. »Jag vet icke! Kanske blir
han nu hemma, efter han fått så mycket pengar af
grefven på Tofteborg.»
»Vet du hvarför han fått de myckna penningarna?»
»Nej!» svarade hon med ett uttryck af verklig
förundran.
»Ja så, du vet det icke? . . . Nå, det kan vara lika
godt, ehuru jag ganska väl kan gissa till skälet, så väl
just af penningesummornas storlek, som af gubbens
utseende — det är omisskänneligt. . . . Men finner do
det icke förskräckligt svårt att vandra så der omkring
på tiggeri med din far?»
»Nog kan det vara svårt; men han vill det. Far trifs
icke rätt länge hemma: han vill ut hvar sommar. Men
i fjol, då jag gick och läste, voro vi hemma.»
»Din far har då en verklig håg för tiggeriet, efter
hvad jag kan märka. Det skulle vara skadligt för dig
att längre följa honom: det måste derföre förbjudas —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
