- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
211

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slutligen bjöd han dem, skämtande, Iraktering ur sin
matsäck, emedan han icke hade penningar.

Det var en rätt egen grupp som bildades vid foten
afen gammal alm, icke långt frin bron, der
tiggargub-ben satt tillsammans med sin dotter och studenten.
Gubben hade blifvit språk sam, tvärtemot sin vana, och
berättade, till stor förundran för Birger, sina och sin
dotters äfventyr i Munkeborg. Den unge poetens
lif-liga deltagande, afspegladt i hvarje blick och åtbörd
med naturbarnets öppenhet, ingaf sjelfva tiggarna ingen
känsla af förödmjukelse: den eljest så blyga flickan såg
upp på Birger utan den ringaste tvekan; hans
närvaro, hans vänliga blick förtryckte henne icke.

Men stunden för det lilla mötet med tiggarfamiljen
! var snart förfluten. Birger ville skynda hem, och
Rahm, som förbjudit sin dotter att vända om till
Munkeborg med svar åt general-auditören, hade äfvenledes
i brådtom att hinna sin boniug. Nu ernade han icke mer
i år göra någon utvandring, sade han. Efter ett
vänligt afsked skildes poeten och tiggarne.

Vid hemkomsten möttes Birger, såsom den älskade
ende sonen i huset, af föräldrars och syskons vänliga
blickar. ÄfVen de fremmande kunde icke utan
välbehag se den älskade ynglingen, med sina nätta, gryende
mustascher, sina klara ögon och sitt lediga,
anspråkslösa väsende. Endast Everts dystra ögonbryn gömde ett
ovänligt uttryck under den höfliga helsningen. Också
Birgers eljest så harmlösa sinne kände sig liksom isas vid
åsynen af den vilde grefven, med förfärligt kindskägg
och vårdslös, ehuru dyrbar sjömansdrägt. De tvenne
personerna erforo vid första anblicken liksom en aning
om spända, om fiendtliga förhållanden sinsemellan,
utan att någon dödlig kunde förutse, huru dessa förhål-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free