Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huggna stickorna på armen och vände sig emot sjön»
Det föreföll honom liksom det fattiga naturbarnet varit
en skogens fågel, en af de ensliga öknarnes invånare;
tj hon anade väl icke att ett menniskoöga nu såg, ett
menskligt öra nu herde henne. Hon slog till några
drillar med en barnslig sjelfsväldighet, liksom hon velat
hirma eller gyckla med en talltrast, hvars qvitter
hördes från ett snår invid stranden.
Talltrasten, kanske icke ovan att höra den unga
flickan, svarade med några högljudda, fulltoniga slag;
hvflka en skicklig ornitolog kanske skulle tolkat såsom
uttryck af svartsjuka.
Anna stod stitla och tycktes tveka några ögonblick;
derefter kastade hon stickorna ifrån sig, och med några
lätta hopp omkring tufvor och stubbar flög hon
närmare talldungen.
Hon slog åtar ett par drillar, men långsammare,
liksom allvarsammare. Slutligen lutade hon liksom
sorgsen sitt bufvud och sjöng några menskliga toner.
Snart antogo de irrande tonerna formen af en melodi,
en folkvisa. Liksom omedvetet, sjöng flickan igenom
blotta melodien, och derunder vaggade det vackra
huf-nidet af och an; men sedan reste hon sig uppratt och
l&t sången fulltonig och stark strömma ut ur sitt bröst.
Nu smögo sig ord i tonerna, och tanken framträdde i
sin enkla, men sköna drägt:
”Och juagfnra htti gängar fig allt i tia fodera sal —
Qvällen de« röda!
Dt «tå de blunka speglar i tusendetal —
Mitt hjerta, mitt hjertt, det kinDsr jag blöda I /
Och riddaren han drager sitt förgyllande svärd —
Q vallen den röda!
Grtfvmnmn. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
