Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADERTONDE KAPITLET.
Jorden dr dock helig. Den punkt på densamma,
hvilken menniskan genom silt lifs förhållanden känner
sig tillhöra, den, som hon benämner sitt hem, utöfc
Tar på henne ett underbart inflytande. Nirvareken
der, känslan af alt Tara Tid sitt hem, inger åt hjertat
kraft och åt sinnet hållning. Sjelfva tjenstebjonet k ån*
ner sig tillhöra det hem, der det är ftstadt med sina
pligters, sina mödors band; det känner sig ega del i
dess fördelar, i dess inre ställning, dess försvar. Till
och med slafvinnan känner tillgifvenhet för sin usla
boning i negerkojan, och del ligger pågot fruktansvärdt
i den tanken att vara hemlös, vara en fremling.
Skogens usla koja, det förfallna Kunstatorp, hade
likväl för åtminstone ett hjerta detta hemlighetsfulla
▼ärde, som tillhör hemmet. Här hade den unga Anna
Rahm uppvext i nöd och strider: här hade hon
upp-lefvat sitt lifs sorger, moderns död och faderns miss«
handlingar: här hade hennes själ uppslagit sina första
blickar mot en annan verld; ty på den der stenen
satt hon och läste, på den der tufvan hade hon tänkt
och drömt, der vid stranden hade hon gråtit — tu*
sende minnen bodde i allt ,’som här omgaf henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
