Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* »Hör på, Anna,» sade han, »det var ett förträffigt
vatten: jag har lust att dröja här lite läogre, för att
dricka mig riktigt otérstig... < Ser du, Anna — det hör*
jir mulna! Om det blir ett hällregn, får da lof att
ge mig herberge, Ulls det gått öfver. ViU du det,
Anna ?»
Flickan, som stått lutad öfver källan, reste sig
hastigt upp och såg på honom.
Öfyer hennes drag göt sig glansen af en förklaring,
skönare än Birger skådat i något menniskoansigte. De
hulda låpparne drogo sig till ett leende; och detta
leende — det första som sväfvat öfver dessa drag, sedan
den stund hon räddades af Birger — var så himmelskt,
att dervid en hel verld af nya känslor vaknade i
ynglingens inre.
Hed hastigt skiftade leendet om med en rodnad, icke
mindre skön.
Anna hade svarat endast med leendet och rodnadeo.
De båda unga gjorde sig emellertid icke brådt att
lemna källan.
Evert Liålienstedt hade tillbragt en orolig natt. I
hans för stormiga lidelser öppna själ hade ett haf af
nya känslor frambrustit; sällsamma drömmar gycklade
omkring honom, oeh han såg oupphörligt framför sin
mhiUning tiggarflickans blå ögon oeh sköna hår. Han
hade förut sett henne såsom ett föremål för sitt innersta
deltagande, och sin välvilja, tilldess på en gång den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
