Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dina ögon, ha inga sett på mig i hela verlden. Du
skall se på mig, Anna, når det lider (ill slut med mig!»
Anna begynte gråta: det var icke blott af ångest,
det var af medlidande. ’ %
»Gråt icke, Anna!» tog Evert åter till ordet. »Jag
beböfver öfverlägga med Lod man: han ftr ändå min
båste och ärligaste van — han kommer nog hit, så
snart ban får höra hvad som händt mig! Det är ändå
en tröst, alt jag kan göra dig godt, innan jag slutar
. . . kanske skall det försona mycket, som jag gjort illa
förut.»
Flickan bjöd honom ännu en gång den svalkande
drycken; hennes hjerta bevektes djupt af den ömhet, som
uttryckte sig i Everts ord, i hans nppsyn och i sjelfva
hans lidande. Hon såg sig omkring, för att finna
något som behöfde göras, för att sysselsatta sig.
Slutligen reste hon sig och begynte syssla vid spiseln, ehuru
hon gjorde det tyst och lätt.
Evert tillslöt ögonen och tycktes vilja öfverlemna sig
åt sin själs drömmar.
Då inträdde åter gubben Habm. Han var ännu helt
bestört öfver åskslaget; men i bans hufvud hvälfde sig
de små, listiga ögonen med uttryck af missnöje och
misstro.
Anna igenkände dessa hans blickar och bäfvade.
»Hur är det med honom?» yttrade gubben. »Har
han sagt något! Kan han (ala, måntro?»
»Ja, far,» hviskade flickan; »men nn sofver han visst!»
»Ja så! Men jag hade velat språka med honom! Det
w väl också hin» .... Gubben ryste till och sväljde
den halfuttalade svordomen.
Äfven flickan ryste, medan hon upptorkade
lemnin-garna af störtskuren, som följt på åskslaget. Det usla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
