Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säga dig. Kom och satt dig hår: jag kan tala, och
derför skola vi fundera tillsammans, Christian!»
Det förtroliga dopnamnet rörde den redlige
sjömannen ännu djupare. »Lita på mig, Lillienstedt,» sade
han: »om vår resa till Borneo kontramanderas, så skall
jag göra hvad du önskar, som en ärlig kamrat!»
»Tag mina papper, Christian: de ligga i plånboken
i kavajen!»
Lodman framtog dem och stoppade dem i sin ficka.
»Du skall veta, Christian, här äro besynnerliga saker
omkring oss. Luta dig hit, så får jag tala saktare!»
»Ay, ay, sir!» svarade Lodman och kastade en blick
på den lyssnande gubben. »Hör på, gamle man,»
tilläde han, »skulle ni vilja vara beskedlig och gå upp
till pigan derute och se efter hästen, medan hon
kommer hit med sakerna från prostgården!»
Gubben kunde icke neka, men mumlade missnöjdt,
då han begaf sig åstad. Han tillsade lik vål flickan
med detsamma att följa sig.
»Den gamle mannen, Christian, är min fars bror!»
h viskade Evert.
Lodman såg förvånad på sin vän, liksom han trott
honom yra.
»Han är min fars bror, Christian, fast han icke
är född inom lagligt äktenskap. Jag vill göra något
för den stackars flickan: hon skall blifva min
arf-vioge!»
»Godi, Lillienstedt! Men det fordras väl att en
klerk skrifver det; eljest .... Hon kan vål icke föra
ett skepp heller!»
»Det fins ett sätt, Christian! Jag tror icke många
dagar återstå för mig; men jag låter viga mig med
henne: då skall hon ärfva mig. Du vet att jag afoagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
