Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja så, ja!» taladeg ref ven, liksom fér sigsjelf.
»Ene-rence sled i något mindre vänligt förhållande till de»
familjen.»
Kyrkoherdens uppsy» förrådde någon förundran, men
han yttrade ingenting, och snart teg samtalet en annan
tindnvng.
En stund senare på eftermiddagen sökte grefvinnan
Agnes ensamheten i sitt kabinett. Med ett djupt
religiöst sinne förenade hon en ömtålig samvetsgrannfcet,
tvenne egenskaper, hvilka, besynnerligt nog, icke alltid
Unnas förenade. Agnes hade på sin lott erhållit allt,
hvad hörden och rikedomen kunna gifva: hennes upp»
fostran hade blifvit väl vårdad * ehuru den bekommit en
▼iss lutning till den veka känslighet, som behofver blott
ert hårsmån öfverskrida sin gräns, för att urarta till
vidrig gråtmildhet; men hennes giftermål med en #dd
och högt bildad, ehuru sjuklig, make samt pröfningarne
vid hans sjuksäng och död,,äfvensom hennes egen
erfarenhet, då hon blifvit mor, ryckte henne tillbaka Arån
faran af en missbildning — hon var en af de ädlaste
qvinnor.
Hennes själs djupaste bekymmer var nu det dunkel,
som för hennes begrepp inblandade sig i förhållandena
med Evert. ’Oaktadt alla bemödanden, oaktadt sjelfva
kyrkoherdens ord, kunde hon icke klart och
fullkomligt inse, att Evert fått åtnjuta rättvisa. Fruktan för
detta oroade henne så, att den störde hennes nattro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
