Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med ett knappt återhållet uttryck af sin vanliga
motvilja for vidrörandet af denna angeligenhet, lade
Stensson handlingarna på bordet, hvarefter han åter
försvann.
»Vill du läsa dem, Agnes?» frågade grefven.
Ehuru med en rysning, en besynnerlig tvekan, räckte
slutligen grefvinnan fram sin hand och tog skrifterna.
Med klappande hjerta och skygga blickar begynte hon
slutligen läsa. Hennes drag blefvo allt blekare, och
en djup smärta målade sig i hennes uppsyn.
Grefven hade uppmärksamt betraktat henne. »Du
år en god och mild varelse, Agnes!» sade han med en
ofrivillig rörelse. Småningom fuktades hans ögon, och
ett par klara tårar darrade i de grå ögonhåren. »Du
år ett godt barn: do har ärft din själ af min Bertha!»
Grefvinnan lade ifrån sig papperen och kysste sin fars
band.
»Du är ju no mitt enda barn!» återtog grefven. »Min
Agnes, dessa handlingar äro ju dina — jag skänker dig
dem: det är din och ditt barns rätt som beror af dem.
Jag blir lugnare, då jag vet dem hos dig, då jag
slipper alt tänka på dem här i min chiffonier, hvarje
gång jag råkar kasta ögonen ditåt.»
Grefvinnan blef bestört och riktade frågande blickar
på sin far.
»Min mening är alt du tar dem med dig, Agnes!
Göm dem bland dina öfriga handlingar, som du har
efter din man.»
»O, min Gud,» utropade grefvinnan — »och jag skulle
förvara, hvad Grisman Lillie kallade min brors
borgerliga dödsdom!»
»Jag öfverlemnar dem åt dig, Agnes: jag vill icke
mer se dem. ... Men du år alltför upprörd, mitt barn —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
