- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
307

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hor bar det giftermålet kunnat ställas till så hastigt
—-får jag bc herr prosten upplysa mig derom?»

»Se» jag ville inte i början, jag,» inföll Rahm:
»jag trodde inte att han hade allvar med sig. Men se,
när prosten tog i med saken, så gick det som en dans!»

Grefvens blickar spändes skarpt på prosten; men
denne besvarade dem med lugn: »Det var grefve Everts
bestämda, på dödssängen, enligt hvad vi då alla
föreställde oss, yttrade vilja och önskan, att förenas i
äktenskap med Anna Rahm, för hvilken han fattat en
stor välvilja. Jag kan försäkra herr grefven, att alla
handlingar voro i fullkomlig ordning, så att jag omöj~
ligt lagligen kunde förvägra lysning och derefter vigseL
Herr grefven torde veta, att jag är sträng i afseende
på handlingarnas riktighet och fullsländighet vid
lysningar: jag har ännu lysnings-handlingarna för herr
grefvens senare giftermål.»

»Ha,» utbrast grefven, »ni, ni bar dem, Broman!
• . . Det är förbi! . . . Agnes, Agnes, hela vår familj
är skymfad — du har förorsakat din egen olycka!»

»Olycka,» inföll Rahm — »jag ser icke hvad det kan
vara för olycka! Min dotter är väl ingen olycka
heller: hon har adelsblod i sig, bon så väl som jag. • . .
Ursäkta, men vi veta väl hur det står till med den
saken!»

»Tyst!» befallte prosten. »Begif er genast till
borggården, Rahm, såsom jag sagt, eljest skall jag visa er
bur litet ni har alt pocka på. Ni kan gå in i något
rum, tills jag får tillfälle att tala med er. . . . Lyd pi
ögonblicket!»

Den skarpa blicken och den hotande rösten
förskaffade sig genast hörsambet hos den råe gubben, och han
begaf sig långsamt åstad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free