Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUSJUNDE KAPITLET.
Så snart prosten Broman afrest från Tofteborg, lät
den gamle grefven tillkalla sin dotter och tillsade att
han ville vara ensam med henne; derjemte skickades
efter kyrkoherden Sydcn. Stensson, som utdelade
befallningen om det sista, såg blek och bekymrad ut;
men ingen af den öfriga betjeningen vågade fråga
honom, hvad som fattades, ehuru en orolig aning snart
genomlopp hela huset. Äfven till gamle Rahm hade
Stensson ett uppdrag: han blef nemligen inkallad till
grefven.
Då Stensson med den höflighet, som var hans andra
natur, tillsade gubben att följa sig, blef denne helt
be-slört. Så länge han med trots och fräckhet trängde
sig framåt, för att få tala med grefven, och hade i
sinnet att framställa sina anspråk, var han oförskräckt, och
det kända draget af slughet spelade på hans ansigte; men
i samma ögonblick som han enkelt och höfligt kallades
fram till målet, begynte modet sjunka — han saknade
sig sjclf, då han icke fick tillfälle att bruka krafterna
af förslagenhet och oförskämdhet. Med hatten i
handen och hufvudet djupt nedböjdt, följde han Stensson
öfver gården och genom de rum, som ledde till den
gamle grefvens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
