Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stensson gaf en betjcnt befallning att följa honom,
och gick in till sin herre.
Grefven hade sjunkit tillbaka i sin länstol. Hans
bröst arbetade häftigt; han befann sig i en våldsam
sk^kning.
»Stensson,» hviskade han med förvirrade blickar,
»det är hon — det kommer från henne! Jag har be*
dragit bcnne, men Emercnce var skulden dertill! Nu
(Sr jag lida ... så sent ... så långt efter!»
Stensson sköt en broderad kudde under grefvens
lutande hufvud.
»Det är en långsam hämd, Stensson!» fortfor grefven.
»Allt är för Emerences skull! . . . Och likväl — Agnes,
min Agnes, är hennes dotter!»
Stensson, blek som en döende, grep efter en
lukt-vattensflaska, och fuktade hastigt grefvens tinningar.
Han såg huru det stod till.
»Jag blir så matt, Stensson!» pustade grefven. »Jag
har gjort illa .... jag är stafifad. . . . Min familj . ..
mina . . . barn» ....
En våldsam ryckning ilade genom den gamles leder,
hvarefter hufvudet nedsjönk mot kudden. Ögonen
stirrade, men bjertat hade upphört att slå.
Den gamles död i sina samvetsqval, ulan den tröst
och frid omkring sig, som man tänker sig vid en ädel
menniskas dödsbädd, bevittnades endast af den trogne
Stensson. Ännu i sista ögonblicket visade han sin
vanliga omtänksamhet. Han tilltryckte sakta den
aflid-nes ögon och besinnade sig derefter ett par minuter.
Slutligen fattade han sin herres silfverklocka, hvars ljud
han sjelf så ofta åtlydt, och ringde häftigt. I början
förstods tecknet icke af den öfriga betjeningen; men då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
