Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor är makten af det medfödda behaget, att de llesla
förlägenheter i umgängeslifvet kunde undgis af den
uppmärksamma Anna, som med den lifligaste
uppmärksamhet tillegnade sig prostinnans lärdomar.
På förmiddagen föreslog prostinnan alt resa till
Kun-statorp. Anna kunde naturligtvis icke göra någon
invändning, och de båda fruntimren afreste.
Det var icke utan en hemsk känsla som Anna
nalkades fådernekojan, hvilken nu innehöll liket af hennes
make; men hon tryggade sig vid prostinnans närvaro.
Hon inträdde med henne i stugan.
Der satt förut Lodman, som också begifvit sig dit,
medan han egentligen ernat endast göra en vandring i
skogen, för att ordna sina tankar.
Han reste sig vördnadsfullt för de begge damerna.
Han hade hört Anna kallas grefvinna, och ehuru
otroligt det föreföll honom i visst hänseende, sade honom
likväl hans förstånd, att hon borde heta så. Men han
talade hellre med prostinnan, för att slippa tilltala sin
väns enka.
»God dag, herr konstapel!» helsade prostinnan.
»Redan här? Det var en vacker vänskap som förenade
herr konstapeln med salig grefven!»
»Ja, vi voro som bröder, Lillienstedt och jag. Det
fans en, som bad för oss båda, medan han lefde — m
lär väl ingen mera tänka på mig så, som jag menarj»
»Jag förstår icke herr konstapeln?»
»Jag förstår mig icke rätt sjelf. Men jag vet att jag
med Lillienstedt förlorat mer än jag kan uttrycka.»
»Herrarne skulle rest tillsammans, var ju planen,
om jag icke bedrar mig?»
»Den blef om intet, det må gå! Nog tar jag mig
ut i verlden, så länge det fins haf och skepp, hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
