- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
399

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åklenskap med kammarherren baron Rudolf von
Schön-leben. Derunder hvilade ofla prostinnans blick på
henne med uttrycket af ett dellagande välbehag. Anna
ensam var tyst. Äfven hennes deltagande, serdelcs i
den andra grefvjnnans berättelse, framlyste i hvarje
ögonkast; men hon yttrade sig endast i korta och enkla svar
på de frågor, som ställdes till henne. Denna klokhet,
som också bäst öfverensstämde med känslan af hennes
egen blyghet, hade blifvit henne ingifven af prostinnan.
Anna hade visserligen ett ljusl hufvud och, i sjelfva
verket, många vackra tankar; men hon cgde icke
förmåga att gifva dem form, alt ultrycka dera på ett sätt.
som öfverensstämde med sällskapslifvets fordringar, ty
detta beror på en egen vana.

Följande dagen var bestämd lill afskedet. Det var
betydelsefullt för den unga qvinnan, son\ nu skulle
lcm-na sin fädernebygd. Hon hade tagit afsked af sitt
gamla hem, af sin gamle far; nu log hon det äfven af
det nya, för hennes själ icke mindre kära hemmet, der
hon lillbragt elt par veckor såsom cnka, och af de
nya föräldrar, hennes uppväckta andes föräldrar, hvilka
först låtit henne ana en högre känslas makt, än den
medfödda, som uppkommer af blodsband och yttre
förhållanden bland oss dödliga.

Anna göt dcrföre varma lårar. Hennes väsende hade
vunnit så mycken säkerhet och ledighet, att hon nu
vågade åtminstone visa den känsla, som brann inom
henne. Hon omfamnade de ädla gamla, tackade dem
icke blott med blickar, utan äfven med ord, och kysste
deras händer. Båda gåfvo henne sin välsignelse. När
hon ändtligen slet sig ur deras armar, räckle hon,
liksom af en omedveten inslinkt, handen åt Agnes,
och blick och ålbörd ullryckle lalande, huru hon nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free