Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOSJUNDE KAPITLET.
Redan hade hösten begynt att förgylla och
purpur-stänka de väldiga löfmassorna omkring Tofteborg,
skördarnas gullgula vågor hade försvunnit från åkrarna,
och på de afbetade ängarna dröjde endast spridda
flockar af de ännu sent utsläppta fåren.
Parkens löfhvalf hade glesnat, och på gångarna
dansade här och der några bleka löf sin hvirfveldans för
vinden.
Vid paviljongen lekte tvenne sköna barn med
hvar-andra: det ena var en treårig flicka, i den lätta,
be-qväma, men eleganta drägt, på hvilken i de förmögnas
hus mödrarna så ofta förstå att använda en utsökt
smak, desto mera behaglig, som den icke så mycket
bin-des af modets lagar; det andra var en flicka om sexton
år, sorgklädd, smärt och vig. De, som kände dem
båda, kallade den yngre flickan fröken Ada von
Schön-leben och den äldre för enke-grefvinnan Anna
Lillien-stedt.
Än sprang Ada, med flygande lockar, utför backen,
för att fånga ett snurrande blad; än sprang Anna upp
och flög, snabb som en hind, efter henne, för att fatta
henne, om hon skulle falla.
Detta var en af Annas fristunder, såsom hon sjelf
ansåg dem. Både hennes moderliga vän och hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
