Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne sjelf och fröken Ada; men jag har äfven
öfver-vägt mina pligter mot den unga grefvinnan
Lillien-stedt — jag har funnit att de ingalunda åro de minst
heliga. Hon skall blifva min själs dotter, och att
hennes väl är mig lika dyrbart, som någons af mina
närmaste, det skall hennes hjerta en gång säga henne
sjelf!»
»Må han, som tecknar i sin bok alla ädla menniskors
goda uppsåt, icke förgäta delta! Dertill gifver jag min
bön och min själs välsignelse!» Med dessa ord lade
prostinnan Annas hand i hans.
Då böjde Grisman Lillie sig ned och kysste den
unga grefvinnan på hennes hvita panna.
Det var ett ögonblick af högtidliga, heliga före*
aatser i hans själ, af innerlig ömhet och tacksamhet i
hennes.
Det nyförlofvade paret begaf sig derefter till
grefvinnan von Schönlebens våning, för att träffa lilla Ada.
Med välvilligt deltagande emottog prosten Broman,
vid sin hemkomst från besöken i grannskapet, den
oväntade nyheten.
Kyrkoherden Sydén, som först följande dagen fick
erfara den, frambar då sin lyckönskan. Han
förklarade sin glädje fördubblad för de många
underhafvan-des skull, mot hvilka han redan fått erfara att general»
auditören hyste ett välvilligt hjerta, och hvilka han
bevisat rättrådighet och godhet under den tid han,
sedan den gamle grefve Severins död, haft deras
angelägenheter om händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
