Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marka din rörelse, Anna! Medan vi nu samla våra
sinnen» skall jag göra dig bekant med vår omgifning!»
IJon började derefter att för henne nämna de personer,
som bcfunno sig i logerna midtemot dem, och
lyckades på detta sått draga Annas tankar ifrån hvad hon
sett och förströ henne.
Men snart vände sig de båda grefvinnornas samtal
åler på sjetfva skådespelet. Grefvinnan Agnes gjorde
några anmärkningar emot författaren : hon fann på
åtskillig! stillen dialogen tvungen och slipig.
Detta omdöme skar djupare i Annas själ, än hennes
vän kunde ana. Anna kände en obeskriflig håg att
försvara författaren, men hennes blyghet återhöll henne;
hon endast kastade en förebrående, en smärtsam blick
på Agnes.
Grefvinnan Lillie blef bestört Öfver denna blick; men
hon uttydde den på sitt sätt. »Förlåt mig, min
Anna,» sade hon, »om jag stör din illusion, din njutning
af skådespelet! Men jag vet att också du gcrna
reflekterar öfver de konstalster du njuter.»
Anna förmådde ej svara; hon endast tryckte sm
väns hand.
Orkestern inföll ånyo. Ridån gick upp, och
skådeplatsen föreställde ett vildt landskap. En koja stod
vid sjön. Ur kojan framträdde gubbens dotter och
sjöng: det var en folkvisa — det var sången om
»qväl-len den röda.»
»Anna, känner du igen sången?» hviskade Agnes
leende; men hon förskräcktes för den tårögda blick,
hvarmed Anna mötte henne. »För all del, lugna dig,
Anna!» tilläde hon. »Låt icke din rörelse, som jag
finner helt naturlig, taga öfverhand!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
