Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gud välsigne er, lar! Jag glömmer aldrig alt bedja
Gud för n»«n fars själ, och all önska att Gud mätte
väcka honom i sinom tid!»
»Gud hjelpe mig, gamle mani Oeb jag bar fitt
behålla mina ögon, medan hon, stackars bara»
Han förmådde icke längre uthärda: ban gick gråtande
hem; men väl hemkommen, sökte ban att trösta sig
-si -kraftigt öfver sitt barns olycka, att han till slut
ej hade medvetande om hennes blindhet.
»Jag kan väl icke mera se,» sade grefvinnan till
den gamla, moderliga vännen, »men jag ville likväl
ännu en gång besöka barndomshemmet — jag ville
åtminstone andas luften der. Ehuru mint ögon nu flro
förmörkade, är IHtväl der den plats i vcrjden, der jag
Uäst skulle hitta omkring. Får jag fara dit och der
ledas endast af prostinnans moderliga hand?»
»Ack, hvad jag val förstår den känslan! Vi bege oss
af i morgon bittida, om fru grefvinnan så önskar?»
Grefvinnan tryckte tacksamt den åldrigas hand.
Vårsolen skeu ånyo på den unga grönskan vid
stranden, på berget, bland tufvorna kring Kunstatorps stuga.
Sedan åkdonet, såsom vanligt, stannat på berget, stego
den blinda unga och den skarpsynta gamla långsamt
ullör gångstigen. Prostinnan ledde, med omtänksam
försigtighet, sin älskade gäst, och gaf henne vid hvarje
steg varningar att icke stiga miste.
Meu snart började grefvinnan att med händerna
trefva omkring på föremålen. »Ha, här känner jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
