Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(anlrarna sitt lifs underbara oden. Knappt
aderton-årig, hade bon likväl upplefvat omyexlingar, som icke
kunnat vara mera genomgripande. Men hvad hon £n
i denna stund tänkte, uttryckte hon sig endast med
tårarnas språk, och tycktes på länge glömma den
ål-drlga ledsagarinnan.
Slutligen reste hon sig upp, sedan hon- hemtal sig
från sina tårar. »Förlåt mig, min moderliga vån,» bad
hon, »men det är minnet af allt, hvad jag inom dessa
vftggar upplefvat, som öfverväldigar mig. Får jag nu
åter andas den friska luflen derutei . . . Ack, jag
ville så gerna besöka min källa — kanske jag
hittar dit!»
Så snart grefvinrian kom ut och hunnit med
händerna känna sig före, hvar hon befann sig vid
stugu-dörren, begynte hon med stadiga steg, på den liHa
stigen mellan tufvorna, vandra fram till det mål hon
s5kte.
Nu var det den blinda som ledde den bekymrade
gamla.
Grefvinnan nedsatte sig vid källan. Här gömde hon
ansif let i sina händer och öfveriemnäde sig en «stund
åt sina tankar. Sjelf kunde hon nu icke hemta sig en
dryck vatten; hon begärde den derföre af sin
följesla-garinna.
Sedan hon druckit, räckte hon prostinnan handen,
och denna ledde henne tigande tillbaka till deras åkdon. ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
