- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
526

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då lilla Ada vaknade, var tanten alldeles sanslös;
hon talade endast orediga ord. De sköna blinda
ögonen hvälfde sig vildt omkring, och flickan blef flera
gånger förskräckt. Men hon höll sig, med en
oöfver-vinnelig ångest, likväl fast vid den sjuka.

Den’fattiga qvinnan, som, med en icke alltid i södra
länderna vanlig välvilja, tog omsorg om de båda
frem-lingarna, fann snart ått dfeft unga modem var sjuk.
Hon visste icke hvad hon skulle göra, utan beslöt att
afbida tiden. Barnet gaf hon bröd och fikon, för att
stilla dess hunger. Mödefn behöfde endast Vatten,
hvilket Ada, så öfta hon begärde det, gaf henne i en
snäcka.

Ghita — så hette den usla kojans värdinna — var
hustru åt en buflelherde, som under den beta årstiden
med sin hjord begifvit sig till de kärraktiga trakterna
kring Perugiasjön. Hon befann sig ntk här i kojan med
sitt lilla, halftårs-gamla barn, försedd med det
obetydliga förråd, hvilket mannen under sin frånvaro
kunnat lemna henne.

Ghita hade således icke mycket alt undfägna de
stackars gästerna med; men hennes gästfrihet var
natur-menniskans okonstlade och uppriktiga, så att hon gerna
gaf så långt det räckte. Det rörde henne att se
barnets ömhet för sin mor; och då höii tryckte sitt späda
barn till sitt bröst, under det hon betraktade huru
Ada satt på Annas bädd, erfor hon sympatetisfca
känslor i sitt inre.

Tvenne veckor låg Anna i den usla kojan.
Småningom återvann hon sansningen, oeh hennes med
velande lät henne på ett smärtsamt sätt känna sin för
farliga ställning. Ehuru hon icke sjelf kunde beräkna
tiden af sin sjukdom, och icke heller någon annan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0526.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free