- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
541

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ut i dessa lifcfaror, denna nöd, denna förödmjukelse,
der hon måste sjelf bandia och besluta, der just det
barn, hvilket liksom af Försynen var henne anförtrodt,
fordrade af henne en omtanka, en verksamhet, den hon
kanske icke utvecklat, om hon haft endast att länka på
sig sjelf ensam. Hon, som förut var van att andligen
ledas, måste nu* under det hon kroppsligen blcf sjelf
ledd, vara det älskade barnets själslcdarinna; hon måste
utveckla hos sig förmågor, hvilka hon säkert eljest
aldrig funnit, förmågor af tålamod, undergifvenhet och
ihärdighet. Och dessa egenskaper utvecklades med en
snabbhet, som endast en så hård och pröfvandc nöd
förmår verka.

Under sjöresan, då Anna också saknade sin väns
närvaro och icke kunde, likt en sårad fågelunge, gömma
sitt hufvud under hennes moderliga vinge, höll hon sin
själ upprätt just genom sin verksamhet. Hon insåg
att den djupa vördnad, den innerliga tillgifvenhel, som
Lodman visade henne, såsom en dam af högt stånd,
fordrade af henne bestämdhet och sjelfsländighet i sätt
och skick. Hon bemödade sig och lyckades också alt
visa sig sådan, att hon ingaf både sin kammarjungfru,
en beskedlig tyska, som snart lärde sig så mycket att
hon kunde göra sig någorlunda begriplig på svenska
språket, och bela skeppsbesättningen, som bestod af
ulvaldt folk, den djupaste aktning. Hennes blindhet
var dessutom en omständighet, hvilken gjorde hela
hennes väsende, hennes person till ett rörande föremål
för deltagandet.

Lilla Ada hade, under den hårda pröfningstiden,
visat ett förstånd, en ömhet långt öfver sina år. Hon
hade lidit och derigenom blifvit mera mager till sitt
yttre; men själen hade vuxit betydligt under de dagarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0541.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free