- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
562

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med klappande hjerta på sången, som fortfor flera verser
igenom.

Då stego tårar i grefvinnans fördunklade ögon; men
i dessa underbart ljufva tårar låg en värma, en egen
eld, en glans, så att, då hon slog upp de skälfvande
ögonlocken, ett skimmer af dagsljuset blixtrade till för
hennes syn.

Hon stod orörlig ocb förstummad.

Det var Birger som satt och sjöng vid källan. Hans
själ uppfylldes af kära minnen, hvarje gång han
besökte denna källa, hvilken utgjorde liksom en vallfartsort,
då han behöfde samla sitt sinne efter utflygterna i
diktens verld. Här njöt han af erinringen om en
verklighet, den mest poetiska som han upplefvat: han hade
nemligen här sett det underbart sköna väsende, som,
med en af omständigheterna sedermera utvecklad
förmåga och ledd af en sällsam skickelse, uppstigit till
höjder i samhället, der endast hans tankes drömmar
förmådde hinna och följa henne. Men på sjelfva
höjderna hade mörkret lägrat sig öfver hennes ögon och
faran funnit hennes väg.

Birger väcktes hastigt ur sina svärmerier vid källan,
då han vände hufvudet tillbaka mot stigen från kojan.

Han såg den blinda grefvinnan stå invid klippan,
med det glada barnet vid handen.

Genast sprang Birger upp. Han stirrade några
ögonblick på den sköna synen, liksom han tviflat om han
såg rätt; men snart beslöt han att frimodigt nalkas.

Lilla Ada sade: »Tant, lilla tant, det var en vacker
herre som sjöng: nu kommer han hitåt!»

Grefvinnan kände sig underbart förvirrad, men visste
icke rätt hvarföre. Hon besinnade sig likväl och
väntade den ankommandes tilltal, under det hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0562.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free