Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men nog sjunger tant mycket, mycket mera annars
om qvällarna, när vi äro ensamma.»
»Ja, just derföre, lilla Ada. . . . Men nu talar ju
Ada icke mera om sin tants visor — är det icke så?»
Hon tog fast och kysste den lilla.
»Ja så,» inföll den närgångna flickan, »det passar
sig då vål icke att tala om tants vackra visor?»
Grefvinnan tänkte ett ögonblick efter, och derpå sade
hon: »Det passar sig icke, ser lilla Ada, att tro att
man kan upptaga ett sällskaps uppmärksamhet med
hvad som kan roa en sjelf. Jag sjunger gerna mina
visor för Ada, då hon är snäll; men alla kunna icke
vara lika roade att höra dem, som Ada. . . . Men bvad
år det, Ada? Det skimrar för mina ögon ditåt?» Hon
pekade framför sig.
»Det är ingenting annat än solskenet som jag kan se.
Kan tant också se det?»
»Jag tror att det ljusnar för mina ögon, Ada!»
»Ah — del är herr Bergman!» utropade Ada, då
han i detsamma framträdde vid bäcken. Han hade
hört samtalet, och vid grefvinnans utrop kunde han ej
hejda sig, utan skyndade fram. Men han besinnade sig
och helsade, utan att komma ihåg att grefvinnan i alla
fall icke kunde se hans helsning.
Grefvinnan lyssnade efter hans steg, och sedan han
yttrat några likgiltiga ord, satte han sig på bänken vid
grefvinnans sida.
Ada fick då tillfälle att springa litet mera omkring
i trädgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
