- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
580

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tanke, månget skönt uttryck hade en hemlig tillämplighet
just på det förhållande han ville uttrycka, utan
att likväl med ens den ringaste anspelning sväfva utom
gränsen af den mest nogräknade grannlagenhet.

Det som isynnerhet slog an på general-auditören,
var trubadurens känsla af sin ädla och ärofulla kallelse
för skaldekonsten. I de blomstrande bilderna låg den
djupa meningen, att det kräfves själsadel och höga
naturgåfvor af den, som vill på jorden vara en värdig
målsman för det sanna sköna: att den ära, som vans
af trubadurens lyra, var icke mindre hög och lysande,
in den som vans af hans svärd — der framträdde den
tanken, att den som är »riddare af det blixtrande ordet»,
har sitt sköldebref af »snillets evige Gud» [1].

De personer, som nu utgjorde den lillienstedtska
familjen, voro barn af en annan tidsanda, än den gamle
grefven och hans förfäder. Just genom sin förbindelse
med Emerence hade grefve Severin i sitt hus infört
den fiendtliga skickelse, som skulle icke blott helt och
hållet tillintetgöra familjenamnet, utan öfverlemna det
åt en dotter ur kojan. Det var ett hån, hvilket skulle
bittert smärtat honom, om han upplefvat det, att den
enda, som bar hans namn efter honom, var en föraktad
tiggares barn. Men det yngre slägte, som nu
herrskade på hans gods, erkände andra åsigter, en annan
mätare af lifvets virde: det var bildningen.

Crisman Lillie, som på en lysande embetsmannabana
förvärfvat sin verldserfarenhet, grundad på
bekantskapen med den nya tidens syften och krafter, hade
längesedan vuxit ifrån fördomarnas ledband; han såg och
bedömde menniskor klart, skarpt, men välvilligt och


[1] Smärre Dikter af Kiellman-Göranson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0580.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free