- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
582

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Medan för grefvinnan Annas själ skaldens bilder
framträdde i sitt ljus, darrade äfven ett annat ljus för
hennes ögon. Genom den blindhet, som för några månader
bredt sin dunkla slöja för hennes syn, blixtrade
allt tätare ljusstrålar: hon kunde redan urskilja dag och
natt och, isynnerhet vid starkare sinnesrörelser, äfven
klarare färger, jemte större föremåls form. Det var
naturens egna krafter som verkade hos henne denna
förbättring, och den eljest ungdomsfriska gestalten
öfvervann småningom den sjukdom, som för en tid
beröfvat henne sin synförmåga. Detta lidande var det pris,
för hvilket den med ens från sitt råa lefnadssätt till
bildningens njutningar förflyttade qvinnan köpte sin
räddning till en förädlad mensklighet.

Sedan läsningen af skaldestycket var slutad, och man
samtalat deröfver en stund, fäste Agnes på Anna en
uppmärksammare blick, emedan hon varseblef ett
serdeles uttryck i hennes ögon: flera gånger hade ett
underbart, blixtlikt skimmer flugit öfver de sköna,
hvälfvande azurspeglarna. I början ansåg Agnes det för
uttrycket af rörelse, af känsla för poemets skönheter;
men det fortfor äfven sedan läsningen slutats.

»Hur är det med dina ögon, Anna?» hviskade hon.

»Det har åter ljusnat något!» hviskade Anna tillbaka,
»Men nämn ingenting, goda Agnes, i fall förhoppningen
vore endast en villa — låt oss icke oroa
general-auditören eller någon annan!»

I detsamma kom lilla Ada springande. I sin hvita
klädning, med de ljusa fladdrande lockarna, liknade
hon en liten engel. Anna vände sina blickar emot
henne — hon kunde urskilja det vackra barnets bild —
hon sträckte sina armar emot den springande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0582.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free