Baron Münchhausens märkvärdiga resor och äfventyr till lands och vatten / 65 (1875) Translator: Victor Emanuel Öman With: Gustave Doré Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet. Baron Münchhausens äfventyr under hans fångenskap hos turkarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stångändan, hvarigenom återtåget var läckergommen afskuret, och på det viset
fick han stå der till andra dagen. Sultanen, som händelsevis gick förbi,
hade så när skrattat ihjäl sig åt det spratt, jag spelat nalle.

Kort derefter slöto ryssarne fred med turkarne och jag jemte en del
andre krigsfångar återsändes till Petersburg. Jag tog sedan afsked
och lemnade Ryssland just vid den tid, då den stora revolution bröt ut,
som vållade att kejsaren, ännu i sin vagga, jemte moder och
fader, hertigen af Braunschweig, fältmarskalk Münnich och en hel hop
andra fingo vandra i landsflykt till Sibirien. Det året herskade
i hela Europa en sådan köld, att sjelfva solen kylde ansigtet
och fick frostfläckar i synen, af hvilka ännu spår synas. Också
slet jag värre på hemresan, än jag förut gjorde under bortresan.

I Turkiet blef jag af med min lithauiske springare, och måste derför
resa med postskjuts. Då hände sig en dag, att vi kommo i en hålväg,
på ömse sidor tätt innesluten af häckar. Jag befallde postiljonen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>