Baron Münchhausens märkvärdiga resor och äfventyr till lands och vatten / 66 (1875) Translator: Victor Emanuel Öman With: Gustave Doré Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet. Baron Münchhausens äfventyr under hans fångenskap hos turkarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att signalera med hornet, så att vi icke skulle törna ihop med något
från motsatt sida händelsevis kommande åkdon. Karlen gjorde efter
tillsägelse och blåste i hornet så mycket han orkade; men det halp icke:
ej en enda ton kom fram. Det var alldeles oförklarligt
och på samma gång högst förtretligt, ty i detsamma syntes på afstånd
en vagn komma, som upptog vägen till hela dess bredd.

Jag steg genast ur och spände först ifrån hästarne. Sedan tog jag
diligensen med packning och allt på ryggen och hoppade
så öfver diket och häcken, som var minst nio fot hög, ut på fältet,
hvilket just icke var så lätt, om man tänker på, hur pass tung bördan
var. Nu tog jag ett nytt språng tillbaka igen och satte åter ned
diligensen på vägen, men bakom den vagn vi mött. När det var gjordt,
skyndade jag tillbaka till hästarne, tog en under hvardera armen och
bar dem på samma sätt till vår vagn, der de åter spändes för. Utan
vidare svårigheter uppnådde vi sedan nästa station.

Det glömde jag dock, att den ena af kamparne, som ännu var ung
och oregerlig, så när stält till en stor olycka. Just som jag stod i
begrepp att för andra gången hoppa öfver häcken, började han nämligen
slå bakut så förtvifladt att jag verkligen blef orolig. Men jag fann mig
och gjorde ett hastigt slut på hans krångel och bråk genom att stoppa
in hans bägge ben i mina rockfickor.

När vi väl kommit fram till värdshuset, hängde postiljonen ifrån sig
sitt horn på en spik och vi satte oss till bords.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>