Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATALIJA.
Vet ni hvari hennes brott bestod? Jag var barn då
och förstod ingenting. Men tror ni inte, att jag sen tagit
reda på allt det der? Det måtte inte ni ha gjort.
ROMILOV.
Tror ni, att jag nedlåtit mig att forska efter ursäkter,
der inga funnits.
NATALIA.
Ni hade varij i Kaukasus ett helt år, när min mor
lemnade sitt hem. Sista hälften af detta år begrät hon
er död.
ROMILOV.
Hvad säger ni?
NATALIJA.
Man hade sagt henne, att ni blifvit mördad i
Pjeti-gorsk. Vet ni inte det?
ROMILOV.
Jag skref ju ofta till henne . ..
NATALIJA.
Jaså. Då stulos er^ bref bort. Hon fick dem inte.
ROMILOV, inpå henne.
Hvad säger ni? . . . Ha, ha, ha. .. än sen? Var
hennes brott derför mindre, så djupt som hon föll?
NATALIJA.
Mycket sker mot vår egen vilja. Hon var alldeles
ensam och hade inte ens mig, ty jag var i klostret hela
den vintern. En enka bragt till förtviflan är lättare att
betvinga än en hustru, som försvaras eller åtminstone kan
bli hämnad af sin man.
ROMILOV.
Hon skulle . . . Ah, hon sökte aldrig upp mig
sedan, förklarade aldrig något, skref aldrig ett ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
