Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATAIJJA.
Hon var för stolt.
ROMILOV.
För stolt?
NATALIJA.
Ja, sedan ni blef generalguvernör här. Man lät
henne kanske förstå, att er höga plats varit ett på förhand
uppgjordt pris ...
ROMILOV, afbryter henne och griper hennes arm.
Ni ljuger!
NATALIJA.
Nej! (Romilov släpper henne.) Ni skulle inte ha sagt,
att hon vanärade ert namn.
ROMILOV, stampande i golfvet.
Så skall det ske!
NATALIJA.
Sedan jag flytt hemifrån, hörde jag talas om hemliga
afsigter, dem ni skulle ha, att hämnas och befria alla från
förtryck och olyckor. Jag förstod då, att mitt tillämnade
giftermål ingått i sådana planer, och jag fruktade ibland,
att jag gjort orätt i att fly från er. Men var det så, har
jag kanske sökt försona det. . . fast ni inte kan veta det. ..
Nu har jag öfver ett år varit hos min mor. Jag berättade
för henne om er, tills hennes sinne veknade; och hon, som
blifvit van att hata och sörja, talade om sin gamla kärlek
till er och sina olyckor. Jag förstod er båda, och jag har
lidit med er . . . (Kraftigare.) Nu är jag här tillbaka. Nu
har jag också lärt mig förstå era planer bättre, och hvad
den stora striden gäller. Jag brinner af lust att deltaga
deri, att hjelpa och tjena er. . . inte för er egen skuld blott,
men för fosterlandet och revolutionen, som jag med lif
och själ skall tillhöra — till min död.
ROMILOV.
Här äro andra än du, som skola dö! (Går uppåt.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
