Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna senare fördel var dock något till hinders
för farten, isynnerhet för handhästen, som med
sin tunga packning ofta klef ner sig och gjorde
djupa spår. Och de redo nära en timme utan att
uppnå färjestaden. Men då lättade dimman för
draget genom en hålväg, som öppnade sig i
skogen nedåt stranden, och framför dem reste sig en
brant höjd, på hvars topp de kunde skönja hörnet
af en mur och ett litet fyrkantigt torn.
"Herre, ser I ljuset därborta?" frågade
Clement. "Det månde vara färjestaden."
"Ja, pris vare Gud!" svarade Wiwalt. "Vi
ha ingen tid att spilla."
Ljuset vägledde dem till en koja vid
stranden, där de funno färjkarlarne ligga och sofva.
Wiwalt väckte dem och befallde dem att genast
föra honom öfver. De frågade, om han hade pass,
och han svarade ja, men sade sig hvarken ha tid
eller lust att visa det. Och ett par guldmynt,
som han hade till hands, blänkte vid det mattä
skenet från hornlyktan tillräckligt frestande i
deras sömniga ögon för att skingra alla vidare
betänkligheter.
"Må gå, här är slem t med bevakningen “, sade
den ene och räckte fram handen. "På hinsidan
lärer I få taga passet fram."
"I må lägga i land, där ingen bemärker oss",
svarade Wiwalt, i det han gaf honom mynten.
"Dimman varder oss behjälplig därvid."
De begåfvo sig alltså ned till färjan.
Handhästen fördes genast ombord, och den andra
klipparen följde utan anmaning efter. Men rappen
gjorde svårigheter, stegrade sig och gick ej fram,
hvarken med lock eller pock.
"Därest I sitter opp, Herre, så lyder han!"
sade Clement.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
