Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gick rundt i hans hufvud, det svindlade
för hans ögon och surrade för hans öron. Han
sväljde maten, utan att veta hvad han gjorde,
samtalade med Anders, utan att tänka på hvad han
sade, betalade, steg upp, sprang öfver gatan till
härberget och kom upp i sin kammare, utan att
minnas hur det gått till.
Där tog han fram nyckeln. Han vände och
granskade den, blåste dammet ur pipan och
räknade ut villorna i axet. Han släppte den ej ur
handen ...
Han skulle begagna den!
Fahrensbach kunde ej hinna återkomma till
Magdeburg förr än sent på kvällen. Så snart det
blef skumt och tyst i trapporna, skulle han gå ned
och förskaffa sig in i hans kammare, söka upp
schatullet, öppna det och taga fullmakten . . . det
vore stöld — ingenting skulle märkas, om han åter
läste igen det... stöld — det gällde att skaffa
bevis, det gällde hans framtid och lycka. •. det
gällde konungen och fäderneslandet!
Han låg hela eftermiddagen i fönstret, med
nyckeln pressad i sin knutna hand, väntande på
skymningen och spanande efter Anders, som han
befarade skulle komma hem och bli till hinders
för hans uppsåt. Men denne syntes ej till. Och
när sista solglimten försvunnit från gafvelkrönet på
huset midt emot, smög han sig ned för trappan
till Fahrensbachs dörr.
Han kände på låset, det var oläst, han grep
försiktigt handtaget på dörren, och den gick upp.
“Wer da?“ ropade i detsamma en röst
inifrån.
Han tog ett steg tillbaka. Han såg en svart
skepnad framför sig i skymningen..,
Det var Anders,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
