Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Det är jag", svarade Wiwalt och bet sig i
läppen för att ej darra på målet. Jag sökte Obristen
— är han inte hemkommen?"
"Han ligger i högkvarteret öfver natten och
kommer först i morgon bittiga tillbaka."
"Då lär det ingen resa bli i kväll", sade
Wiwalt och tvang sig att skratta. "Hvad gör du här? ...
Är du tagen till nåder igen?"
"Jag vek in .. . att hämta en bok . . . som jag
haft liggande...", svarade Anders med osäker
stämma.
"Jaså..."
"Stiger du opp på kammaren?"
“Ja> ja£ är trött och Sar snart i sängen."
Han gick upp. Första försöket hade
misslyckats, men han skulle göra ett till —
Fahrensbach skulle bli borta öfver natten, ingen skulle
störa honom.
Men för att undvika alla misstankar lade han
sig, och när Anders kom upp låtsades han sofva
och väntade på, att denne skulle insomna, för att
smyga sig ut. Men Anders gick ej till hvila.
Timme gick efter timme, och alltjämt hörde
Wiwalt honom vara i rörelse, tills han slutligen trodde
sig lida af någon öronvilla och steg upp för att
lyssna vid väggen.
Men i detsamma öppnades dörren, och Anders
stod på tröskeln. Han var klädd i hatt och kappa
och höll ett ljus i handen.
"Farväl, Lars!" sade han.
"Hvad nu?... Är det du som reser?"
“Jag går härifrån. Jag har inte pengar att
betala täring och logis — det må bli Obristens
sak. Men spörjer han efter mig — och jag
menar lell han gör det, efter jag känner för många
af hans lönliga prellerier — så svara, att han kan
söka mig i staden, där han så gitter."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
