Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Tro mig, Nådig Jungfru, ville han töfva
därmed, så toge jag er på sadeln och rede raka
vägen till prästen!"
“Hör an Ihro Gnaden, jag...“ afbröt hon.
Men han lät henne inte tala ut. Han höll
tätt intill henne, såg henne i ögonen och hviskade:
“Er höga dygd är fuller utan förkofran värd
min Friherrliga krona, och er hulda omvårdnad
fyllest för mitt huses ära..."
Hon blef skrämd af gäckeriet i hans röst och
ville åter afbryta honom, men han fortsatte:
“ ... och I må veta, att jag skattar min
salighet för intet, när jag allenast tigger att i lifvet
och i själfva döden, få gifva mig lifegen åt eder ...“
“Si! Si!" utropade hon och rodnade ända upp
under hatten.
“Skrattar hon, Nådig Jungfru?"
“Kom Monsieur! De där orden har min kära
moster lagt honom på tungan!"
“Fru Lena ... ?“
“Rätt hon — efter I tagit henne till
före-språkerska!"
“Ho säger så?“
“Hur skulle en annars förstå hennes bref?"
“Ocket bref?"
“Till mig, som Nielsen förde med — om
alla era dygder och profectioner. Han gaf det
först i går fram — han menade lell, jag skulle
vara mera mjuker, sen jag lärt Monsieur att känna."
“Därom vet jag inte . ..“
“Hå, fuller märktes det, hur troublerad jag
blef, när I kom in om aftonen, där jag satt med
brefvet i knäet och tiggde Nielsen om råd . ..
Men alla svara de ja och ja, som tycks mig föga
bättre vara än oråd. Och därför drog jag i morgse
till Fru Lena. Allt jag ville säga er, det sade
jag henne, men ...“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
