Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förskaffat sig och herr Peder vedersakare i det
tillkommande herrskapet på Björkeberga.
Men i alla fall sade hon:
“Nådig Jungfru, hade jag vetat detta, när I
böd mig att följa er till vägs, så hade jag
ingalunda kommit.w
“Hvi så?“
“För jag fruktar, att era föräldrar veta intet
härom, och .. -u
"Kära hjärtannes!" afbröt jungfrun henne
muntert. “Vet hon, mor lilla, hvad min Herr
fader sade, när jag red hemifrån i går och han
stod med Friherrn på trappan? — vore jag en
ung junker, som I är, sa han, så visste jag lell,
hvad jag skulle göra! — Hvad så? sporde herr
Erik. — Jo, mente farkär, jag droge åt Sverge och
läte mig där viga!u
“Och hvad svarade Friherrn därtill?
“Ja far, sa han, kanskel inte vet,hvad jagtänker!"
Därvid skrattade jungfrun, och Malene, som
var sin matmoders förtrogna, skrattade med, och
Lisebet knuffade på modern, tills äfven hon lät
höra sin grofva stämma vid tanken på, att herr
Wulff blef lurad af förnämligare folk än herr Peder.
Och när de i Hallaryd stego ur karossen/ skrattade
de alla lika muntert, som när de i Wisseltofta
stigit upp däri.
Fullt tillfreds var mor Kerstin visserligen ej,
men hon vågade icke förråda sin oro för mor
Barbara genom att visa mindre nit vid brudens
klädande än hon. Jungfrun gjorde dem dock föga
besvär. Hon behöll samma klädning, hvari hon
rest, och ville hvarken bära slöja eller kappa.
När mor Kerstin skulle lösa af henne skon, för
att lägga en slant däri, nekade hon sägande sig
ha nog för att ej befara nöd, och när mor Barbara
kom fram med brudkronan, bad hon henne att ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
