Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des ut och in och fylldes på nytt vid
tunnan i gången, sorlet steg och andakten var
försvunnen. Brödbitar började hagla öfver bordet,
småben från faten och skvättar ur kannorna, hopen
på gården tog del i glammet, skrålade, tiggde
och slogs om slarfvorna, som kastades ut genom
fönsterna, och snart fick ingen längre ljud för
trummande och pipor, buller och gny.
“Det rinner! Det rinner!" skrek någon vid
bordet.
"Granris på disken!" ropade mor Barbara.
"Och öltok inunder!"
"Med suckan och dunder!"
"Men ändtligen sprang herr Mårten upp, slog
näfven i skifvan och gjorde ända på banketten.
“Hejsan, Wisseltoftamor!" ropade han åt mor
Kerstin, som satt midt emot honom. "Ville du
inte nyss springa i säng, så spring nu öfver bord,
för nu begynner fackeldans och polskan! Tänd
ljus drängar, blås i trommeterna och sväng jäntan
i ring, så hon inte vet, anten hon stampar i syll
eller sparre!"
Bordet sköts till väggen och sängen i ett
hörn. Herr Mårten med Gertrud vid ena handen
och sin kanna i den andra dansade ut, Wiwalt
med mor Barbara följde efter, och några pojkar
med brinnande ljus omgåfvo dem. Och efter
fackeldansen kom polskan. Brudgummen tog bruden
om lifvet, hon lade sina händer på hans axlar, och
han svängde henne omkring, stampade i golfvet, lyfte
henne i taket, grep henne åter och svängde om på
nytt, hvarf på hvarf, stugan upp och stugan ned,
medan gästerna sjöngo och klappade i händerna,
och herr Mårten själf slog takten på en trumma,
lika dundrande, som när han en gång i tiden
kallade krigsfolket till bön vid DunamUnde och
Ryssby skansar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
