Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yppat för konungen sanningen om den stulna
drabantfullmakten, om hans lönliga skälmerier i
Danmark och om hans flykt. Nåden vore förverkad.
Infunne han sig i Rådet, skulle han törhända föras
fängslad därifrån, uteblefve han, skulle han
efterspanas och ...
Han började packa ihop sina tillhörigheter.
Det gåfves ingen annan räddning än flykten...
Men hvarthän?... Ännu en gång till
hofmarskalken, han var i Nyköping — men utan något ärende
till fäderneslandets fromma, såsom i Magdeburg?
... Fahrensbach — schatullet?... Ja, schatullet
hade han, men det var tomt, han hade gifvit
fullmakten åt Salvius!
Han satte sig på sängkanten och stirrade
rådlös utåt golfvet. Då knackade någon på dörren.
Han for upp, tvekade ett ögonblick och drog
därpå ifrån regeln.
"Herein!"
Det var en tiggare, som steg öfver tröskeln,
en trashank med blårödt, härjadt ansikte, ängsligt
flämtande blick och darrande händer.
"Guds fred!" hälsade han.
"Was nun..."
"Guds fred, Lasse!"
"Ericus ... ?“
"Densamme, Lasse — Gud bättre’t!"
Och därvid korsade han sig med en skygg
blick på Wiwalt.
"He... korsar du dig? Äst du papist, din
böfvel?“
Erik blef förskräckt.
wTss, Jesus — äst inte du ..."
"Tvi din satan!" utbrast Wiwalt och föll i
skratt. "Papist... ?"
"Tss, Jesus, Jesus... Tss!" hviskade Erik
ängsligt och sköt regeln för dörren. "Anders sa..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
