Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Är det Anders, som förskickat dig hit, så
löp till fanders och det brådt!"
"Hör an, hör an, Lasse! Han drager
utan-rikes i dag eller i morgon förmedels pengarna du
gaf för schatullet — men jag får svälta och
törsta."
"Har jag gifvit pengar för..."
"Gif mig det igen!" afbröt Erik häftigt, idet
han oroligt såg sig omkring, liksom sökte han
schatullet. “Gif mig det igen — eller skall jag
ha lika så mycket som han!"
"Äst du tokot? Han har stulit det och måtte
godvilligt ge det tillbakars. Han såg själf, att det
var tomt och inte ett kopparrunstycke värdt."
"Ändock har det födt oss hela vintern!"
“Ja> jag vet fuller, att han har försändt dig
att pressa mutor af Obrist Fahrensbach..."
"Heheheu, flinade Erik. "Det var lell jag,
som det fann opp! Och lika rädder är Possen —
ja, räddare ändå!"
"Possen?"
"Herr Knut Jöransson. Schatullet var först
hans, och jag var åt Påland med bref däri, som
är två år sen. Men så kom det till salig Herr
Torsten på Resta och gick ur hand i hand, tills
Anders med Guds hjälp fick det igen ... Så länge
en höllt det förborgadt och ställde sig rätt, fick
Anders hvad mer han begärade af Obristen, och
jag af Possen."
"Trodde Posse äfven ... ?"
"Ocken fan visste att det var tomt, när du
gick med nyckeln!"
"Hm..."
Wiwalt föll i tankar.
"Om ... om . .."
"Skam få dig, Lasse, som öppna’t!" återtog
Erik. "Så länge en trodde det vara fullproppadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
