Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men knappt en timme därefter red hon in i
prästgården, åtföljd af Måns hingstridare. Hon
kom i hvinande galopp, så att den tunna snön
från natten stod som ett yrväder omkring henne,
hoppade af hästen och var inne i storstugan hos
herr Peder och mor Kerstin, innan de ens hunnit
ut i dörren för att se, hvem som kom.
"Hvar är han?" frågade hon.
"He . . . hvem?"
"Hvem . . .? Sade I mig inte själf, Domine,
att han är igenkommen?"
“Jag . . .?“
"I kyrkan i dag!“
"Gud nåde mig, om jag sagt ett endaste
ord!"
"En kan tala med ögona ock!“ utbrast hon
skrattande. "Immer, far, när I kommer upp i
korgen att predika och efter bönen lyfter anletet
ur handklädet, tar jag i akt, hvart I först smyger
blicken. Det har jag lärt af farkär, som säger,
att då vet en strax, hvem som har värst kolfvar
att förvänta. Och i dag fick jag blicken, men det
var tröst däri och inga bannor — och strax
förstod jag hvad novell I hade."
“Det var ett pockers ögnasnack, jag månde ..."
“Ack, kära far“, afbröt Gertrud lågt, “tror
han inte, jag lärt läsa i godt folks ögon, hvad de
förtiga med tungan? . . . Hvar är han?“
Herr Peder gick in i kammaren, och strax
därpå kom Wiwalt ut. Han stannade vid dörren,
hon stod vid bordet midt i stugan, stödd med
handen emot skifvan, och de betraktade hvarandra
utan att tala.
Hon var sig lik. Under samma hvita hatt
som förr, med samma gula fjädrar, föllo samma
svarta lockar ned omkring hennes tinningar. Men
kinderna hade förlorat sin vackra rodnad. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
