Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Gertrud ...!"
“Alltväl“, sade hon skrattande, “så tag det
om händer!"
Men det var redan skumt, och hon måste
hem till Björkeberga om aftonen för att göra sig
resfärdig.
“Vid vadet öfver Helge å i morgon i
gryningen", hviskade hon. “Är jag inte där, strax
du kommer, så tör du möta en gammal vän, som
skall säga dig hvar jag väntar."
“En gammal vän — ho då? Jag har ingen!"
"Så lärer du få se, hvad du minst anar!"
skrattade Gertrud.
Därmed sade hon farväl och lämnade
prästgården.
Wiwalt satt hela aftonen instängd i kammaren.
Med så mycken kärlek och så mycket guld förgat
han både herr Peders gästfrihet och syndernas
förlåtelse. Han befann sig i en spänning, som
han ej kunde behärska, som gjorde honom vilsen,
som kom honom att tro, att han drömde.
Kärleken kunde han väl tro på, men sadelsäckarna
vågade han ej lämna utom synhåll och knappt
släppa ur sina händer af fruktan för att vakna.
Det var ögonblick, då han tänkte börja räkna
du-katerna.
Om aftonen sade han prästfolket tack och
farväl. De visste intet om hans öfverenskommelse
med Gertrud, trodde honom draga åt Sverge, och
togo hans löfte att, ehvad hända månde, ej förråda
att de hyst honom i Wisseltofta. Mot morgonen
följde herr Peder själf med honom ut i stallet och
hjälpte honom att sadla hästen. Gubben var
orolig, pratade oredigt om ett misstänkt besök af
Sören klockare, och gaf sig ej till tåls, innan
Wiwalt satt upp och drog sina färde.
Det var en mulen ovädersmorgon. Snön hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
