Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solen hade ännu ej gått upp, när Lauritz
Wiwalt, en vintermorgon anno 1630, utan tjänare
och utan hästar, nalkades Söderport på väg till
Stockholm.
Hans sista vandring hade varit lång och tung.
Samma dag han kastades i gårdshäktet på
Björkeberga, mot aftonen, medan han alltjämt satt
försjunken i grubblerier öfver Gertruds trolöshet,
hörde han en hviskande stämma ropa honom an,
och när han såg upp, varsnade han i
halfskym-ningen ett hufvud utanför gallergluggen vid taket.
Han tog det för Jeppes och reste sig ej. Det var
samma glugg, där han sett dennes blodiga ansikte
grina emot honom, den kvällen han sist förrymde
gården, och gubben hade allt sedan morgonen
låtit honom erfara, hvem som nu var fången. Men
när hviskningarna fortforo, blef han retad och
sprang upp för att ge svar på tal. Då såg han,
att det var någon annan, att det var samma
ansikte, som han sett i riskojan vid vadet, och så
småningom kände han igen sin gamle tjänare.
Men Clement lämnade honom ingen tid, vare sig
till förvåning eller frågor, tillsade honom endast
att hålla sig beredd för flykt och ängaf, huru han
därvid borde förhålla sig. Och en half timme
senare satt han på Clements sadelbom, på väg
från Björkeberga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
