Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Nå, så blir han lell salig nu i rappet!"
nickade mäster Samuel allvarsamt.
"Med Guds hjälp!" sade prästen.
Därmed suckade de båda och gjorde min af
att gå vidare.
"Går han inåt stan?“ frågade de.
“Ja .. .“ svarade Wiwalt förvirrad. “Jag
kommer strax efter Deras Värdigheter."
De nickade och gingo.
Wiwalt stod kvar vid kapellet, där sista delen
af samtalet förts, och när de båda herrarne
försvunnit, sjönk han ned på trappan med hufvudet
i sina händer.
“Erice! Erice!" hviskade han i ångest.
Och än en gång, liksom i Pasewalk,
skräcknatten i Jagowska porten, drog hans lif förbi hans
slutna ögon, hela denna rasande jakt efter
vildsvinet som skymtar i snåren ... Och åter ringde
förbannelserna i hans öron .. . ekot af frikulorna,
som kostat den eviga saligheten... som aldrig
eröfrat hans egen lycka... men som krossat så
många andras . ..
"Erice! Erice!“ stammade han och sjönk ned
vid foten af galgen. “Broder i min nöd! Ilvar
är lyckan, jag kom att söka hos dig ... dina
drömmar .. . dina gyllene skatter ... dina åkrar
med semlor och bäckar af brännvin . . . Hjälp mig
därhän .. . Jag böjer mig . . . Jag böjer mig . ..“
“Res dig, Lasse!" svarade den hängde. “Se
mig an — och svärma inte!“
Och Wiwalt förstod honom.
Han steg upp och gick fram på den öppna
platsen, ut på krönet af Moseberg och såg ned öfver
staden.
Den disiga luften hade lättat, och längst i
öster steg vintersolen ur töcknet, röd som rödaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
