Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
guld, och göt en flod af ljus öfver strömmen och
staden, öfver rimfrostiga lundar och hvita
snögnist-rande tak, öfver murar och torn och uppåt höga
spiror, som sträckte sina brinnande kors, sina
gyllene kronor och sina blänkande bilor mot
himmelen.
Och Wiwalt satte hatten på nacken, spände
bröstet högt i sin sotiga tröja, och stack värjan,
som han fått af Henri de Loyson, genom hålen på
sin trasiga kappa, kastade hufvudet tillbaka och
tog an sin spefulla min. Och han strök in genom
Söderport, drog gatorna upp och klef in på Noe
Ark, kysste på fingret åt vackra Malin och sprang
upp på ett bord med kanna i handen.
“Lasse Svensson vivat!“ ropade han.
Det blef tyst i salen, alla vände sig om och
sågo häpna på främlingen. Ingen kände honom,
några togo honom för en officer, andra för en
vagant, men alla för en galning.
De började mumla.
Då fortsatte Wiwalt:
“Silentium, svenske kumpaner — krämare,
skol-fuchsar och fuktige bröder! Sitter I här och vet
inte, ho jag är... Sela! Så skall jag säga er det. ..
Amen!“
Men då kände mäster Thomas igen honom,
slog sig förfärad för sitt bröst och sprang ut.
“Så hörer an!“ ropade Wiwalt. “Jag heter
Lasse Svensson, är svensker född och Lyckoriddare
till professionen, af Gud Fader synnerligen med
qualiteter begåfvad och utanrikes dragen att expert
ensen förvärfva! Har ock så gjort, och än agerat
herre, än lakej — men hade lell aldrig blifvit hällen
för cavaller, där jag haft manérer som en bonde,
och aldrig knektat, där nöden inte trugat därtill.
En Lyckoriddare, 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
