Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lätt tillbakalutad, med höjdt hufvud — var hon
rak och smärt med högt bröst och smal hals,
långa mjuka linjer under den lätta kjolen, små
fotter. Ingen felfri skönhet inte — inte ståtlig,
inte prunkande, aldrig i ögonen fallande —
men fin. Fin och sällsynt.
— Där är Hartington, sade hon. Jag
känner igen hans steg.
Den unge hertigen af Devonshire, som —
ehuru han nu efter faderns död i nära ett
år burit sin släkts förnämsta titel — ännu
alltjämt för sin kusin endast var »Hartington»,
öppnade i detsamma raskt dörren.
— Stör jag? ...
— Inte det ringaste, svarade Lamb.
Genera dig för Guds skull inte.
— Han är ett barn, stackars pojke, sade
Caroline moderligt ursäktande, och har — som
jag nyss sade — fått en eländig uppfostran.
Man brukar knacka på dörren! vände hon
sig förmanande till honom.
— Det är så godt som bortlagdt bland
bättre folk, men — tonen hlef pojkaktigt
retsam, affekteradt, dröjande diskret — häri
huset, där man alltid riskerar att störa en
tendre tête-à-tête, är det kanske det
råd-ligaste.
— O h, Hartington !... sade Lady Caro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
