Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Också han smålog och hans ögon fortforo att
hvila på henne.
Hon skakade på hufvudet. Och då ingen
tycktes ha något mera att säga, böjde hon sig
med nedslagna ögon litet förläget fram öfver
bordet, i det hon med ena handen bredde ut
framför sig en flik af sin fransade schal och
sade:
— Jag menar bara, att jag rakt inte hade
väntat någon i förmiddag. Det är så ruskigt
och har regnat hela morgonen ...
— Kom, Moore, sade Samuel Rogers och
reste sig upp. Att vara till den grad de trop,
att Lady Caro — själfva Lady Caro — börjar
tala om vädret...
Moore reste sig också. Ja, låt oss gå. Men
det säger jag er, Lady Caroline, ni kommer
att sakna oss! Lejonet säger inte mycket, när
det inte ryter.
— Nej, sade Byron blidt, en markatta
och en papegoja äro naturligtvis långt mera
underhållande.
— Gå er väg! ropade Lady Caroline och
klappade ystert i händerna. Gå er väg, båda
två. Men — hon såg åter på Byron —
»lejonet» må gärna stanna och »ryta» så mycket
det vill.
— Ni kommer nog att känna er
hemmastadd, sade Rogers till Lord Byron. Ty när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
