Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjärtigt, var jag bara tolf, tretton år, men —
om ni tror mig eller ej — jag visste redan då
— jag kände, att mitt öde var länkadt vid
hans...
... Och nu tror ni förstås, liksom alla
andra, att jag är en fjolla, skrattade hon, då
han fortfarande teg. Men hennes skratt var
hvarken tafatt eller förläget, snarare
uppsluppet muntert, litet själfironiskt öfverlägset.
— Jag tror ingenting. Ni gör mig bara mer
och mer nyfiken på er. Och — han såg
uppmärksamt på henne — det lyste plötsligt upp
i hans ögon, hela uttrycket i hans ansikte
skiftade:
— Ni liknar min »Thyrza», sade han.
Hon sträckte ut handen, liksom af-
värjande: Å nej, Lord Byron... Men han tog
den genast i sin och böjde sig djupt fram och
kysste den.
— Låt oss vara vänner ... alltid ...
mumlade Lady Caroline och besvarade med
innerlighet hans handtryckning. Men på samma
gång förde hon sin vänstra hand in mot hjärtat,
som stormade och slog under det tunna
klän-ningslifvet. »Å, jag tokal» tänkte hon. »Hvad
är det jag gör?... Hvad menar jag? Menar
jag någonting alls?»
Hon drog åter sin hand till sig och sade
långsamt i en annan ton — liksom om hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
