Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Å, sade Lady Morgan och neg graciöst,
i det hon öfverdrifvet hjärtligt, räckte fram
bägge händerna: Jag har så ofta önskat att
råka er, Lady Caroline ...
»Detta är den geniala och kritiska
ängeln!» tänkte Lady Caroline. Och med plötslig
pervers lust att opponera sig mot all denna
öfverströmmande vänlighet, att frigöra sig från
all denna aggressiva sympati och på samma
gång stuka sin svägerska, som utan vidare tog
hennes beundran för gifven, sade hon kyligt
förvånad:
— Mig, Lady Morgan?... Hvarför i all
världen har ni önskat att råka mig?...
Men Lady Morgan lät sig inte förbluffa.
Hon var van att möta motstånd och van att
segra. Småleende och med oemotståndlig,
okonstlad uppriktighet, svarade hon strax:
— Jag vet inte, hur ni skall taga det, Lady
Caroline, men... Men när jag skref om den
»Vilda Irländska Flickan» — jag hade ju hört
talas så mycket om er — så tänkte jag nästan
jämt på e r.
Lady Caroline var smickrad och glömde
genast alla förnäma nycker. Hon smålog mot
»den gudomliga Glorvina», och tyckte att hela
världen hade rätt: hon v a r gudomlig. »Och så
ung och näpen!» sade hon liksom förvånad till
sig själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
