Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— God natt, sade hon bara och räckte
honom handen.
Dörren till biblioteket flög upp — det såg
nästan ut som om någon gifvit den en spark
med foten — och Lady Caroline chasserade
in, i det hon med bägge händerna lyfte upp
en pärlemorsfärgad indisk sidenkjol — lång
— lång — lång.
— Är det inte genialt? sade hon
triumferande och släppte ner klänningen, i det hon
långsamt gick fram i rummet och öfver axeln
såg ned på sitt böljande släp. Är det inte
genialt, att jag gjort kjolen så lång? Det gör
mig en half aln längre — inte sant, William?
Och jag är trött af att vara modern och alltid
visa mina fötter ...
— »Som äro de minsta i världen»,
förekom han henne. Inte sant, Caro ? ...
Hon såg skrattande upp till honom och
förde lätt — nästan omärkligt — vänstra
handen öfver hjärtat upp till läpparna. Det var
deras »tecken» och det påminde honom alltid
om hennes flicktid och deras första ömsesidiga
våldsamma förälskelse.
— Lady Melbourne — jag tror, att vagnen
väntar... Med en graciös, på en gång artigt
förekommande och skämtsamt befallande
rörelse höll hon dörren öppen för sin svärmor,
som i förbifarten såg upp på henne med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
