Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag kom nyss, sade Emily. Lord Byron
har visst varit här länge.
William tycktes inte fästa sig vid hennes
ord. Han slog sig ner i den stora stolen midt
emot soffan — de långa benen i kors,
hufvudet bekvämt tillbakalutadt, såsom han
brukade, och började prata.
— Jag mötte nyss Henry Landwade, sade
han. De äro utom sig uppe i Downing Street
öfver några deplorabla depescher de i dag ha
fått från Portugal... Det är fördömdt nervöst
att föra krig så långt borta!... V i ha ju bror
Frederick därnere och ett par af våra bästa
vänner. Tidningarna säga aldrig någonting och
efter hvar affär, man hör talas om, går man
jämt och undrar och fruktar...
— Min bästa vän, sade Byron mörkt,
miste jag i somras vid Coimbra.
— Ja, sade William Lamb med uppriktig
medkänsla — i dessa tider borde man
sannerligen bli härdad.
Lady Caroline, som lämnat sitt barn i
barnkammaren, kom åter in, just som Byron
bittert svarade:
— »Härdad»? — Min kära Lamb: man blir
garfvad. Mitt hjärta brukade vara som vax,
och nu är det hårdare än en högskottes häl.
En riktig skinnflank! Ingenting biter på det
mera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
