Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyckte hon var för röd i ansiktet, jag tyckte
hon var löjlig... Och nu... En sådan bok!
Hon satte sig ner och började tala om den
— kunde alls inte tänka på annat. En sådan
myrstack af tankar och infall hon hade i sitt
hufvud. Fantastiska, djupsinniga, klokt
öfver-vägda, barnsliga, platta, humoristiska och
patetiska. Byron satt och förundrade sig. Han var
hela tiden medveten om hennes svek, hennes
oerhörda svek och bedrägeri, men då det var
tydligt att hon inte själf var det, kände han
inte längre hvarken vrede eller förödmjukelse,
och det fanns ögonblick, då hon i dag
fängslade honom starkare än hon gjort i går. För
första gången tyckte han sig nu s e henne —
men den känslan hade han för resten nästan
livar gång han var ihop med henne — tyckte
han sig riktigt, i grund och botten, uppfatta
hennes egendomliga och oberäkneliga,
intellektuella och spirituella charme.
— Nu — sade hon en gång, då han sagt
något, som »liknade honom» och som genast
framkallat hennes flammande sympati — nu
först tycker jag att vi riktigt känna hvarandra.
Det gör godt att någon gång få tala ut — om
h vad, det gör detsamma. Men vet ni, hvad jag
tror, Byron ...
— Hur skulle jag veta något om er? sade
han och gjorde narr af henne och skrattade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
