Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Om jag vore fyrtio år yngre, sade Lady
Melbourne — hennes leende var ännu i högsta
grad intagande, fint och skälmaktigt — skulle
jag själf våga försöket och gifta mig med er.
Sannerligen om jag skulle låta någon annan
få komma och taga er ifrån mig!
— Jag önskar af hela mitt hjärta att ni
vore det! ropade Byron. Hans lysande gråblå
ögon tindrade varmt under de långa ögonhåren,
det glädtiga, ömma och ljufva leendet bröt
oemotståndligt fram, på samma gång som hela
det bleka ansiktet genomglödgades och fick färg.
Ett ögonblick var han så fullkomligt sig själf —
sitt allrabästa själf — så omedelbart bedårande
och frimodigt, skälmskt hjärtlig, att Lady
Melbourne, trots sina sextio år — ordentligt kände
sitt hjärta klappa fortare.
Fröken Annabella, som för tillfället var på
besök hos fastern, gläntade på dörren från ett
inre rum och ville — då hon såg gästen —
strax åter draga sig tillbaka. Men Lady
Melbourne, som genast vände sig om, ropade åt
henne:
— Kom in, Bella lilla... Jag trodde för
resten, att du hade farit ut med Caroline?...
— Det var också min mening, faster...
Hon kom in och hälsade med sin vanliga
oafek-terade säkerhet på Lord Byron, som rest sig
upp och blef stående, medan hon talade. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
